Pernilla Wahlgrens Fettskola

23 november 2010

Öppen reklam för MILDA

http://pernillawahlgren.se/bloggar/pernillas-blogg

http://pernillawahlgren.se/pernillas-blogg/mildas-fettskola.html

Att Unilever gör sig skyldiga till vilseledande och förljugen reklam så fort de kommer åt, lär väl alla ha upptäckt, men att på ett så infantilt och ohöljt sätt köpa sig en kanal ut till Pernillas beundrare, det övergick min vildaste fantasi. Att låtsas starta en ”egen” fettskola är väl inte vad Pernillas kompetens skulle klara, men nu har hon gått en ”utbildning” för en av Unilevers dietister.

Inte tror jag Pernilla är så väl insatt i debatten att hon kan ge goda råd och information i frågor som debatteras, det är så genomskinligt som ren luft!

Intressant att notera att kommentarerna till inlägget från läsarna är både många och arga. Det var nog inte vad en intet ont anande Pernilla trodde.

I Pernillas blogg hittar man även en rubrik ”Pernillas recept”

som inte är något annat än ren propaganda för MILDA och Unilevers produkter och länk till deras recept och hemsida!

Är detta ett tecken på desperation från Unilever?

att behöva på välsmorda bananskal smyga in desinformation, bakom kändisar eller välrenommerade organisationer? Samarbetet sprack tidigare med Hjärt- och Lungfonden, nu har Friluftsfrämjandet halkat dit, de har säkert behov av pengar, men det värsta vi skådat är det senaste inför julbaket med Pernilla Wahlgren och ”hennes” MILDA Fettskola.

Det är inte missunnsamhet för att Pernilla tjänar pengar, utan en reaktion på att gränsen för girigheten är så obefintlig. Det gäller generellt för alla skådisar och kändisar, som säljer sig för pengar. Men detta var i grövsta laget.

Fenomenet med reklam på bloggar har undersökts av Konsumentverket en längre tid. Nu har vi tipsat dem (anmält) denna blogg för just vilseledande och förtäckt reklam, så får vi se vad de anser.


Att drunkna i sopor – konsumentens vardag

22 november 2010

Kommer du ihåg när man lanserade ett set med plasthinkar att ha under disken för att sortera sina sopor? Det var då det. Det funkar inte längre, med alla förpackningar vi tvingas bära hem, när vi köper mat eller prylar. Halva köket går åt nu.

Frågan belyses i dagens tidning i artikel i Arbetarbladet ”Ett ofantligt slöseri”

Det är inte ett skydd numera utan mest marknadsföring som vi drar hem och exponerar varje gång vi tar i dem.  Stora ska de vara, se t ex på paketen för frukostflingor,

som lockar barnen varje dag med skojiga figurer. Allt för att lyckas sälja ”gödningskosten” till våra barn, sån där mat som vi blir feta av!

Läs artikeln ”Gödningskost”

Det senaste är nu godishinken som man ”tillhandahåller” vid godishyllan. Den är skapad för att du ska köpa ”hinken full” och sen har du en sopa till att sortera. Hinken väger 50 gram och den vägs ihop med godiset, som kostar t ex 6:90 per hekto. Är du villig betala 3:45 för en sopa att dra hem för att sortera?

Onödigheter skapar sopor!

Ta en titt på drickahyllorna. Där kan du köpa valigt kranvatten, kanske lite kemiskt smaksatt, i halvlitersförpackningar för mellan 30 – 40 Kr/liter. Nästan som vin. Men ytterligare en sopa, att transportera långa sträckor och så ska du dra hem den för att fylla dina kassar hemma och sedan åka till sopstationen och sortera.

DET RÄCKER NU!

Man har lurat oss länge nog. Först ska vi sortera reklamen som dimper ner i brevlådorna

Sen ska vi sortera reklamen runt maten eller prylarna – förpackningarna.

Allt skapat för att vi ska konsuMERA, mera, mera i all oändlighet. Därför driver vi kampanjen KONSUmindre

och med en egen FACEBOOK-sida

Detta är konsten att skapa tillväxt, den onödiga tillväxten, som alltid berikar någon. Sen löser man sopproblemet genom att vi ska sortera, annars hade de inte fått utveckla denna massa av förpackningar. En viss mängd förpackningar behöver vi, men detta vansinne håller på att  dränka oss nu. Det är samma sak som den moderna utvecklingen av den kemiska och syntetiska maten, när vi sedan blir sjuka erbjuds vi av läkemedelsindustrin att köpa deras mediciner. Det finns alltid lösningar för de problem man skapar.

VÄND UTVECKLINGEN

Och det blir också vår uppgift som konsumenter. Undvik problemet redan i butik, där ska soporna sorteras!  Problemet blir köttdiskarna, där myndighetskraven på hygien har tvingat fram centralpackat kött, t o m i syrgasbemängd förpackningsgas för att se så rött ut som möjligt. Hoppas vi snart får tillbaka den butikspackade köttfärsen, som inte håller 10 dagar!

Men undvik i alla fall så mycket som möjligt och låt oss gemensamt höja rösterna för en annan tingens ordning.

VI KONSUMENTER – vi alla – måste väl någon gång ha något att säga till om. Lite lättare går den nog om vi organiserar oss

Vi är ju väldigt många och håller dessutom med köpkraften, eller håller i plånboken!


Jag bävar för att bli gammal!

20 november 2010

Än så länge kan jag laga min egen mat och riktigt bra dessutom. Älskar god mat, kanske lite för mycket. Men för varje år som går blir jag mer och mer vettskrämd för att snart behöva hamna i ”vården” och på bestämda tider tvingas äta av den ”kost” man serverar  på eller i plasttråg.

Har provätit en del färdiglagad mat som finns att köpa i affärerna och presenterat testresultaten på vår hemsida för Sveriges Konsumenter i Samverkan: http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/marknad/prodtester.htm

De flesta är absoluta ”engångsprodukter”, som inte inbjuder till att köpa igen, antar att ”patientmaten” inte är så värst mycket bättre. Allt jag läst bekräftar denna uppfattning. Hur ofta är maten inte fettfattig, av rädslan att man blir fet av fett? I stället svälter man ut patienterna och tvingar i dom en massa svårsmälta kolhydrater och fibrer, som kräver motion för att magen ska fungera.

Läste debattartikeln i dagens Dagens Nyheter: Patientmaten på sjukhusen måste bli en del av vården: http://www.dn.se/debatt/patientmaten-pa-sjukhusen-maste-bli-en-del-av-varden-1.1212304 och håller med rubriken, sen kanske man inte bara ska lasta alliansen för att rätta till alla misstag som begåtts under decennier. Men det är bra att det debatteras.

Att de som hamnat i vården behöver stimulans, lukt, smak och energi verkar alla vara överens om, men sen kommer tydligen byråkratin och politiken i vägen. Den här diskussionen är inte ny, så det kanske inte ska enbart skyllas på den nya regeringen – alla politiker har tydligen ekonomin i fokus och inte patienternas bästa. Men är det inte vi som hamnar i vården som en gång jobbat ihop de skattepengar som man spenderar så ansvarslöst nu i vården. Har någon gjort någon analys var energin, kilokalorierna, kostar att servera den vägen? Det är troligen värre än färdigmaten som finns i butikerna.

Gör några stickprov och räkna ut priset i kr/100 kcal och ni ska bli chockade. Om en lunch kostar som anges i artikeln 100:- och man beräknar ett genomsnittsintag på 1500 kcal/dag, alltså 500 kcal per lunch är det inte svårt att konstatera att priset blir 20:-/100 kcal, att jämföra med vad genomsnittskonsumtionen kostar i Sverige, nämligen c:a 2:-/100 kcal. Det är väl ingen hemlighet att mer grädde, smör och fet mjölk skulle förbättra både smakmässigt och kalorikostnadsmässigt. Risken för att patienterna skulle bli tjocka är nog men kanske större att de skulle trivas bättre i stället minimal. Allt fler moderna forskare menar också att den kosten är bättre för både kärl och hjärta. Det skulle också ge lägre kcal-pris, för det innebär ett högre antal kcal per motsvarande viktenhet. Trivsel, hälsa och ekonomi är alla tre vinnare på en modernare syn på näringen, samt patienterna.

Är det någon som tror att man kan medicinera mot allt?

Är inte mat egentligen den bästa medicinen, med vissa undantag? Nyligen kom forskare t o m fram med resultat som visar att kosten kan påverka utvecklingen av alzheimers! Maten i vården måste betraktas som en investering för att patienterna ska tillfriskna fortare, det är riktig ekonomi. Man kan inte skilja på vård och näringstillförsel. Att maten serveras av sjukhuspersonal, betyder inte att det är en del av vården. Skicka in några duktiga kockar att ha kontakten mellan brickan och patienten, så skulle reaktionerna inte utebli. Kockarna skulle göra uppror!

Jag bävar för att hamna där!

Bengt Ingerstam

Ordförande i Sveriges Konsumenter i Samverkan


RÄDDA ÅLEN

12 november 2010

Ja absolut – och rädda julbordets absoluta delikatess, rökt, luad eller inkokt ål.

Visst är ålen utrotningshotad som art, men nu är jag arg. Inte på att några fiskare har Fiskeriverkets tillstånd att fiska ål, men för att den mesta ålen, som fiskas efter gällande regler, skeppas till andra länder för den går inte att sälja i Sverige. Varför då? Jo den är rödlistad av WWF för den är utrotningshotad. Det är väl OK i och för sig men det är ett trubbigt sätt att kommunicera med oss konsumenter och skrämma upp krogarna, så att nu många julbord saknar ålen. Varför inte också rödmärka grisen, p g a misskötsel i grisstallarna då. Så blir det julbord med morötter och brunkål.

Om rödmärkning betyder att arten är hotad men att man får äta den som fångats enligt reglerna då är det OK, men så uppfattas det inte och är inte meningen heller. För WWF uppmanar oss konsumenter att inte äta ål. Men det går bra att låta den gå på export till Holland, Tyskland, Frankrike eller andra länder i Europa? Hyckleri skulle jag vilja kalla det. Det är också ett missbruk av oss konsumenter!

Men det som gör mig riktigt och uppriktigt arg, är att EU inte klarat att få igenom en bra räddningsplan för ålen. Det är deras skyldighet, det är därför vi har regeringar och EU, för att lösa dessa stora och övergripande frågor av internationell karaktär. Det är inte du eller jag som kan lösa problemet. Men det är bedrövligt enkelt att kalla på konsumenterna och ”förbjuda” dem att äta, att på så vis tvinga fram en sorts bojkott. Man hotar med oss konsumenter. Som om vi ska rädda alla stackars hotade arter, när inte myndigheter och lagstiftarna klarar av sina välbetalda jobb.

Det har ingen som helst effekt om jag och några till, efter påtryckningar utifrån, ska sitta där och låtsas att det är Jul, med en rökt böckling som surrogat för ålsnutten, som normalt också brukar sköljas ner med något närproducerat dryckjom, som inte passar ihop med böcklingen. Vetande att en massa ål skeppas ut från Sverige, den som fiskats efter regelverket.

Men nu kommer det otroliga.

Man gjorde försök från EUs sida med förslaget till återhämtningsplan, att stoppa exporten till Kina av glasålen. Men det var för lönsamt, så fransmännen och deras lobby var för stark (eller var EUs fiskekommissionär för svag?) så det bidde inget förbud. Det är ju den unga ålen, glasålen som just har kommit tillbaka från Sagassohavet, som måste få simma upp i våra älvar och insjöar i hela Europa för den långsiktiga ålproduktionen och ålreproduktionen på längre sikt, så vi får ha någon ål kvar. En del glasål ska också få vandra av sig själv till platser den alltid har vandrat till.  Kanske är det så det ska gå till för att den ska hitta ut och tillbaka till Sargassohavet när den är könsmogen? Den inplanterade kanske inte gör det och det kan vara en förklaring till varför återvandringen är så kraftigt minskad. Dels mal ju våra kraftverk ner en stor del vuxna ålar som kunde ha hittat ut och dom inplanterade har ännu inte hunnit bli könsmogna och klara för utvandringen, så vi vet ju inte om dom hittar rätt om de lyckas smita förbi kraftverksturbinerna. Vi har ett gemensamt problem, kraftverken, som både mal ner ålen som ska ut och hindrar den unga ålen att vandra upp till sjöarna. Vi har en oerhörd tillgång i gulålen, som är halvvuxen och behöver hjälp att från t ex västkusten hitta upp i våra sjöar, alltså få lift förbi kraftverken på vägen upp. Att äta upp gulålen är ju ett slöseri och fiske av denna borde stoppas och ett minimimått sättas. Kräftor får vi inte äta om de är för små, samma borde gälla för gulålen, så den hinner bli ”mogen” och hinna bli blankål, tillräckligt gammal och fet för att orka med resan till Sargassohavet, samt en del av beståndet i detta skick bli mat för konsumenter som behöver rätt Omega-3 fettsyror. En hälsofråga viktigare än någonsin, med exploderande utveckling av inte minst diabetes-2. Vi kanske    t o m  skulle lansera skarven som mat, som konkurrerar med oss om ålen, börja utveckla recept för marinerat eller rökt skarvbröst eller skarvpaté på den fettstinna levern!

 

I ett tidigare skede, just när ålynglen, glasål, närmar sig Europas och Afrikas kuster, är det som mest kritiskt och här måste ålen få sköta sin vandring vidare för att ”befolka” åar och insjöar. Det är ju en dålig hushållning att frossa på dessa småvarelser, som man gjort förr, genom att äta den innan den börjar bli en del i ett uthållig hushållning. Det är ju inte kräftyngel vi äter, vi vill ha kräftor. Samma sak ska gälla ålen och mycket annat. Men nu har det hänt det som inte skulle få fortsätta och som EU försökte sätt stopp för, handeln med glasål skulle gemensamt för alla EU-länder stoppas, i en gemensam räddningsplan för ålen. Men det sprack p g a fransmännens girighet.

Nu satte fransmännen käppar i hjulet och spräckte försöket att rädda ålen! Man kan inte låta bli att sälja dessa glasålar till Kina för 20 000 kronor kilot, enligt artikel i Miljöaktuellt.

Den glasål som går till Kina för uppodling, blir mat både för kineserna och oss i Europa, som odlad ål och den får inte en chans att simma tillbaka till Sargassohavet. Här bryts kedjan och utgör en snara för att framtidens ålbestånd ska kunna växa. Fransmännens girighet är som att såga av den gren dom sitter på, men för stunden tjänar de storkovan på ålens och vår bekostnad. Det är alltså inte vi konsumenter som i genomsnitt konsumerar 22 gram ål per år, som är bovarna. Och min Jul utan ål på julbordet är som en 50-årsfest utan tårta.

EU har här visat sin maktlöshet och Frankrike sin styrka gentemot EU. Jag ska nu göra på mitt sätt, bojkotta det franska vinet, och blir vi fler så kanske franska regeringen tänker till igen. Det har ju varit aktuellt en gång tidigare och det var effektivt. Men det är inte ett dugg  verksamt om jag sitter och suktar efter en ålsnutt på Julafton, det ”skiter” de franska makthavarna i. Det franska vinet kan jag ersätta med andra länders förträffliga alternativ och det kanske inte är så populärt. Det slår tillbaka på dem och det kan vara verkningsfullt och blir vi många så känns det, ju fler nålar i baken ju effektivare blir det. Vi ska också låta EU kommissionen för fiskeförvaltning få veta detta och sprida denna kampanj till våra kollegor i hela Europa. Så maktlösa är vi inte, vi konsumenter, men att fortsätta som ett slagträ i andra organisationers syften ställer vi inte upp längre.

För lite mer bakgrundsinformation, läs ett par artiklar i Kristianstadbladet och  Helsingborgs Dagblad där man rapporterar om ovanligt stora fångster av ål:

WWF har ålen på röda listan

Ålfångsterna slår alla rekord

Bra ålfångster i Hanöbukten

Mer om vad vi gör på området fiske:

Vår hemsida, startsida

Konsumentsamverkan på Facebook

Förlåt min upprördhet, men den är berättigad. Hoppas på mera seriösa åtgärder för att RÄDDA ÅLEN. Det är inte vid Julbordet vi räddar ålen. Vi tar tag i det nu som konsumenter. Man kan ju inte bortse ifrån att vi alla är konsumenter. Sköter inte EU detta bättre kanske vi får ingripa för att RÄDDA EU?

och glöm inte att bojkotta franska viner nu! (och Sprid vidare)

 



Tänk om vi någon gång skulle få veta sanningen om kolesterolet

11 november 2010

Historien bakom kolesterolskräcken känner vi till, forskare som bluffade. Tänker på Ancel Keys. Att främst margarinindustrin har drivit vikten av att sänka kolesterolet med ”läkemedlet” Becel är väl ingen som missat, främst från reklamen men också skumma kolesteroltester i butiker. Både från läkemedelsindustrin och margarinindustrin har vi sett ansträngningar för att få myndigheterna att sänka rekommendationerna för kolesterolnivåerna, vilket man bara lyckades med till en del. Pfizer (som sålde kolesterolmedicinen Lipitor för 90 000 000 000 kr i världen 2007) hade lobbat för att få ner värdet till under 5, från tidigare 6. Nu ligger väl rekommenderade värdet på 5,8 om jag är rätt informerad.

Alla minns vi väl skräckpropagandan mot ägg, som ju var ”kolesterolrika” och även myndigheterna varnade och satte rekommendationerna till max 1 ägg om dagen. Men det är ju inte den enda tokiga rekommendationen vi haft. Nu har man väl i alla fall fått klart för sig att det är kroppen som producerar det kolesterol vi behöver, mer eller mindre beroende på vad vi stoppar i oss, så det balanseras automatiskt..

Kvar har vi fortfarande varningar från myndigheterna för det animaliska mättade fettet, som även ska beröra kolesterolet bl a. Men varningar för de inflammatoriska Omega-6 fetterna,  från växtriket, som finns riktligt i margariner, lyser fortfarande med sin frånvaro. Däremot verkar det som konsumenterna tänker själva ibland och har ökat intaget av de animaliska fetterna  och minskat kraftigt konsumtionen av  ”de nyttiga fetterna från växtriket”, med bl a den mycket mättade palmoljan!

När det gäller alla larmen och oenigheterna bland forskare är det ju förståeligt att de måste publicera sig och skapa behov för mera forskning, de behöver ju också pengar för sitt jobb. Men det är vi som ska äta och hålla oss friska som kommer i kläm. Antalet bantningsläror växer och även utgivningen av böcker ökar, men de motsäger ju varandra. Antalet viktklubbar ökar och de tjänar tydligen stora pengar – och alla säger sig ha hela sanningen.

Behovet finns av en opartisk granskning och vem ska göra detta om inte en neutral och opartisk konsumentorganisation. Men varifrån söker vi pengar till detta? Inte från Konsumentverket i alla fall. Som läget är nu gör vi vårt bästa att informera, från vårt håll, så får de intresserade konsumenterna själva fatta sina beslut, något som de alltid ska göra och gör. Men det är obalans i ”råden”, vissa intressen har hur mycket pengar som helst för att ”informera”. Se bhttara reklamen i TV. ”Nu med förbättrad…”, ”Nu med ändrad…” – varje dag.

I nyheten som spreds idag bl a från SR http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4170886

och i Göteborgsposten  ” Lågt kolesterol kan ge demens”

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.488016-lagt-kolesterol-kan-ge-demens

kom indikationer om att man tidigare har sett frågan bara ur en synvinkel med fokus på hjärtat, medan man nog också behöver kolla effekterna på hjärnan.

I dagarna publicerades också en artikel i Dagens Medicin: Forskare: kolesterolet bör sänkas till lägsta möjliga nivå

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2010/11/09/lagre-kolesterol-raddade-l/index.xml

Intressant där var kanske just kommentarerna.

Det är inga lätta frågor och frågan om hela det metabola syndromet vet man tydligen för lite om idag. Tyvärr kan vi inte förlita oss på Livsmedelsverket i denna fråga. Själv har jag prova mig fram, från det jag fick beskedet ”i riskzonen för diabetes 2” har jag radikalt dragit ner på de snabba kolhydraterna, måttligt på övriga kolhydrater, helt gått över på animaliska fetter, dricker inte mjölk, bara grädde (!), äter minst 2 ägg om dagen. Senaste provresultat visade på lägre blodtryck och ”bättre” kolesterolvärden (5,8), så jag verkade ju tillfriskna.

Men frågan är, kanske jag håller på att bli dement i stället?


”KONSUmindre” är ett verktyg för en bättre framtid

08 november 2010

Artikeln i DN nyligen om  FN: Utveckling kräver jämlikhet

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-utveckling-kraver-jamlikhet-1.1202842

väckte en del tankar.

Visst är det bra att sträva efter mera jämlikhet, i många avseenden. Både mellan könen, ras och ålder. Men det var inte länge sedan, historiskt sett, som vi i den rika världen skodde oss på billig import från fattiga länder. Under kolonialtiden skaffade sig en del länder makten över andra, slaveriet var en annan form av ojämlikhet, där man sålde och köpte slavar – arbetskraft – för att själva få billigare varor. Vår historia är en lång följetong av ojämlikhet.

Tyvärr är vi fortfarande med i detta historiska spel. Just nu i dagarna diskuteras valutakriget.

Genom politiska manövrer styr man länders valutor och kan på det sättet påverka marknaderna och på andras bekostnad sälja mera, billigare och därmed samla rikedomar, importintäkter. Det tragiska i spelet är att man medvetet håller nere de fattigas löner i vissa länder, medan en elit blir rik, ja ofantligt rik. Detta går helt och hållet emot ökad jämlikhet.

Vad har detta då med konsumtion att göra? Jo helt enkelt att med lägre priser är det lättare att få konsumenterna att handla just de billigare varorna. Gör bara en snabb analys hur Kina lyckats, med låga löner, hålla exportpriserna nere och därmed få den internationella handeln att köpa, importera och med reklamen om låga priser helt fokusera oss konsumenter på att ”handla billigt”.  Kommer någon ihåg hur i stort sett alla butiker lockade oss med billig fläskfile – importerad – för 49:90 just nu inför Alla Helgons dag? Det var dansk sådan, så det var inte från ett fattigt land, men så här förstör vi vår egen inhemska produktion, för handelns eget bästa. EUs ansträngningar att gynna frihandel och en fri europeisk marknad är också en del i stävandet för att gynna företagandet och motverka jämlikheten.

Värst drabbar denna moderna kolonialism de riktigt fattiga, medan de riktigt stora, som Kina, har börjat lära sig det kommersiella spelet med arbetskraften, råvarorna och lönerna samt med låga priser formligen dränera den rika världen med höga löner, på deras valutareserv.  Det handlar inte om ökad jämlikhet utan en egoistisk förskjutning av dem ekonomiska makten. Man skickar inte ut soldater längre, inte heller missiler. Enklast ockuperar man andra länder, deras mark och konsumenter, genom att spela med låga priser. Värst är de som är riktigt stora, som länder. Men samma gäller inom företagsvärlden, de stora, giganternas kamp om makten över konsumenterna. När det gäller viss ny teknik, som genteknik, kloning, kemi och snart monopolen över fröerna, tar man herraväldet. Man har förverkligat det man kallar konkurrens, d v s konkurrera ut sina konkurrenter. Är det ingen som ser hur färre blir större?

Snacka inte om att stimulera konkurrensen för det skulle vara så bra, inte för jämlikheten i alla fall – visst priserna sjunker, relativt, men på kort sikt bara.  Hur ska man då få en ökande effektivitet i marknadssystemet, produktion och handeln? Ja en sak är ganska klar, så länge man med reklam kan styra konsumenternas preferenser är det svårt att skapa en sundare konkurrens, en långsiktig hållbarhet och en ökad jämlikhet. En väg skulle vara att man enades, alla regeringar i välden, att inget företag skulle få växa över en viss gräns, ingen skulle få bli för stor och eliminera konkurrensen och begränsningar skulle införas när det gäller företagsuppköp. Men tyvärr, som världen styrs idag, tror jag inte detta är genomförbart.

Men det finns en annan väg. Konsumenterna är många och är inte beroende av begränsande lagstiftning. Vi måste få större inflytande och mera kunskaper om vad vi behöver. Då kan vi KONSUmindre, få mer kvar i plånboken, arbeta mindre, slösa mindre med resurserna, minska de negativa effekterna på hälsa, miljö och klimat och bli en effektiv påverkansfaktor över konkurrensen och slöseriet och den ständiga uppmaningen att konsuMERA.

Följ utvecklingen som nu tar FACEBOOK till hjälp för att sprida iden om  KONSUmindre och bromsa upp systemet med att konsuMERA-MERA-MERA, för mindre monopolisering och ökad jämlikhet.  https://bengtingerstam.wordpress.com/2010/11/08/konsumindre-ny-sida-pa-facebook/


KONSUmindre, ny sida på Facebook

08 november 2010


Tillväxt generellt och shopping är snabbaste vägen till kaos och nya kriser.
Det är vi medborgare/konsumenter som förlorar på det tillsammans med klimat och miljö – och vår framtid.

Vi är utsatta för all möjlig stimulans för att hålla hjulen (Julen) igång och konsuMERA, men det är dags att stimulera en mer eftertänksam konsumtion, för hälsans bästa, plånbokens bästa, klimatets bästa och framtidens uthålliga utveckling.

Denna sida vill samla alla som vill vara med och påverka genom att hålla i plånboken och välja att handla för en bättre värld.

Bakom detta initiativ ligger Sveriges Konsumenter i Samverkan,